Logo Familjen Per Ljuden

Länkar

Hem

Per
Musik
GIS
Aleksandra
Erik
Ju-Jutsu
Banjo

Gopshusboken

Gopshus - en by i Mora

Vasaloppet ur Gopshusbornas synvinkel

 

Tillbaka till Innehållsförteckning

Förr i tiden var den långa vintern ganska händelselös här i Gopshus. När helgdagarna omkring jul och nyår passerats, var det inget särskilt som förgyllde tiden fram till påsk. Det var tre månaders monotont leverne under den hårdaste vintertiden. När därför Vasaloppet 1922 blev en realitet, efter främst en idé av Morasonen redaktör Anders Pers på Västmanlands Läns Tidning, och gick av stapeln under den trivialaste vinterperioden hälsades detta med tillfredsställelse här i bygden.

Från allra första början blev Vasaloppsdagen vinterns högtidsdag framför andra. Människorna lade upp sitt "liv och leverne" med inriktning på denna helg. De som var borta på arbete eller ”ute med affärer" skulle ovillkorligen hem då, och det berättas om skogsarbetare som utförde riktiga prestationer för att nå det målet. Man använde Vasaloppet som riktmärke, och gör det fortfarande, när man tidsbestämmer olika händelsers inträf­fande. Gopshusborna säger, att det var så och så långt före eller efter Vasaloppet.

De första åren följde skidspåret, om man kan kalla det så, allmänna vägar samt timmer- och andra vägar. Förbi Gopshus gick spåret efter byvägen och sedan följde det "Hedvägen" neråt mot Mora. Sven Lindhagen från Idrottsbladet skrev 1922 om sitt eget lopp,som var en rekognosering av banan och dess sträckning, dagen innan och samma dag som loppet gick:

"Från Oxberg följer banan den slingrande men släta och tråkiga vägen längs järnvägen, som korsas ett tiotal gånger.”

På Vasaloppsdagen samlades byfolket för det mesta vid Rassolbåkk, där åkarna hade att forcera ett mindre motlut. Där stod eller satt också 0lpers-Carl med sina listor, där han prickade av varje löpare som passerade och antecknade vilken placering vederbörande hade.

Bybor som Vasaloppsåskådare vid Rassolbåkk år 1927.

Bybor som Vasaloppsåskådare vid Rassolbåkk år 1927.
Lägg märke till pojkarnas långa skidstavar

Även Garbergsborna åkte över älven till Gopshus för att titta på Vasaloppet. De hade de första åren sin egen favorit Strål Lars Eriksson med bland deltagarna. Folket från Garberg samlades nere vid Gopshus järnvägsstation där spåret passerade. Där var också Juhlinarna med sina musikinstrument och spelade för tillfället lämpliga melodier. I övrigt var det en stor festdag för dem som nyttjade starkvaror. Själva tävlingen var inte alltid huvudsaken, utan det var feststämningen omkring som var viktigast.

1927 års Vasalopp. Blivande segraren Konrad Pettersson passerar Gopshus

1927 års Vasalopp. Blivande segraren Konrad Pettersson
passerar Gopshus. Småpojkarna på skidor bakom är
Einar Andersson och Erik Skord.

För byns småpojkar var Vasaloppet något speciellt. Redan tidigt på Vasaloppsdagens morgon var de i farten och på eftermiddagen, när samtliga löpare passerat, åkte de efter spåret och samlade upp alla snitslar som kunde uppbringas. Den här tiden var snitslarna röda tygremsor. Vad de kunde användas till är obekant, men troligtvis kändes det roligt att bara äga någon.

Resterande del av vintern åkte pojkarna skidor varje dag och lekte Vasalopp. De skaffade sig nummerlappar precis som de riktiga löparna. Segrarens, eller någon annan känd och populär åkares nummer var det särskilt åtråvärt att stoltsera med. Till och med när det blivit barmark brukade barnen springa omkring i byn med nummerlappar och skidstavar i händerna. Minnet från Vasaloppsdagen satt djupt.

Inspirerad av Vasaloppet, och efter det kanske andra i ordningen, anordnade Valentin Juhlin med bistånd av ytterligare någon person, byns allra första skidtävling. Den var avsedd för byns ungdom och alla åldrar tävlade i samma klass, men uppdelning skedde i flickor och pojkar. Start och mål var förlagt till Juhlins gård.

Bansträckningen följde vägen genom byn och ned till Fornby, där man vände vid grinden över vägen och sedan tog samma väg tillbaka. Ville Nyström var vändplatskontrollant.

Efter tävlingen följde prisutdelning där några enkla priser fann tacksamma mottagare.

Förr i tiden var det vanligt att särskilt de norrländska skidlöparna veckan före Vasaloppet åkte banan baklänges från Mora till Sälen. Ibland kunde det hända att de rastade i Gopshus och köpte kaffe i någon gård.

Detta var en stor händelse för byns småpojkar. De kunde då studera hur en sådan märkvärdig människa som en Vasaloppsåkare såg ut samt vilka skidor, stavar, bindningar och övrig utrustning som användes. Ofta kom dessa skidlöpare direkt från några andra stora tävlingsevenemang, varför deras ryktbarhet föregått dem.

De första tio Vasaloppen ändrades ingenting när det gällde spårsträckningen, men 1933 följde loppet den nybyggda landsvägen från Oxberg till Långlet.

Vägen var ännu inte helt färdig men Gopshuspojkarna åkte cykel och kunde följa skidlöparna från Oxberg förbi Gopshus och ett stycke ner på "heden" mot Mora. Redan år 1935 efter loppets inställande året före, måste spåret på grund av landsvägens beskaffenhet delvis läggas om. Vägen var inte längre lämplig att befara med skidor.

Året därpå, 1936, presenterades Vasaloppsbanan i ett nytt skick. Nu följde den skidspår hela vägen frånsett ett stycke i början och slutet. Från Oxberg till Gopshus gick spåret efter kraftledningsgatan. Genom byn följde det först norra och sedan södra Gärdesvägen samt gick förbi Kolstugan ned till järnvägsspåret mitt för station. Därefter följdes i stort sett järnvägen

Vasaloppsspåret förbi Gopshus har flyttats en gång till och följer sedan dess samma led. Före den definitiva spårdragningen genom byn hade emellertid en del smärre justeringar genomförts.

Från 1937 till och med 1963 hade Vasaloppet en matkontroll förlagd till Gopshus. Kontrollstationernas flyttning och ändringen av deras antal har till stor del berott på löparnas önskemål.

Vasaloppskontrollen i Gopshus 1956.

Vasaloppskontrollen i Gopshus 1956. Blivande segraren
David Johansson, Delsbo, intar förtäring.

Först tyckte man att avståndet mellan befintliga kontroller i Evertsberg och Oxberg var för kort, medan sträckan mellan Oxberg och Eldris var för lång. Därför placerades Oxbergskontrollen i Gopshus. Senare i loppets historia tyckte löparna att kontrollerna var för få, varför man flyttade tillbaka kontrollen i Gopshus till Oxberg samt inrättade en ny i Hökberg.

Kontrollen i Gopshus var det första året placerad på ovansidan vägen vid Bryktbåkk, men flyttades sedan till nedsidan, innan den etablerades vid Gunnar Olssons gård. Gunnar Olsson var hela tiden ansvarig för matkontrollen, men hade de första åren stor hjälp av sin far Mångs Olof Persson.

Den i samband med Vasaloppet mycket omtalade blåbärssoppan fick under de första kontrollåren i Gopshus kokas i byns gårdar. Blåbären hade hösten före plockats av de kvinnor som ställde upp för soppkokning.

Under den här tiden började mer och mer människor leta sig hit för att titta på "vasalöparna". Konjunkturerna blev bättre, bilismen ökade och deltagarantalet steg för varje år. Flygplan och helikoptrar började surra i luften. Det blev ännu mer fest omkring Vasaloppet.

I modern tid har Vasaloppet blivit en internationell tävling. Detta har fört med sig, att det på senare år tillkommit utländska deltagare från ett betydande antal nationer. Dessa brukar anlända en tid före Vasaloppsdagen och förlägga en del av sina förberedelser till tävlingsterrängen här omkring. Det internationella inslaget är en färgklick i den mörka nordiska vintern.

Numera innebär Vasaloppet att en dryg veckas intresse riktas mot detta och på söndagen är det stor folkfest med många åskådare. De senaste 20-30 åren har det även blivit vanligt att en del människor kommer hit i samband med Vasaloppstiden. Man hyr en stuga eller förläggning någon eller några veckor omkring loppet. Även en del åkare brukar ligga här på träning inför Vasaloppet. Allt rör sig omkring detta evenemang.

Trots att Vasaloppet hela tiden passerat Gopshus och gjort djupt intryck på byborna, dröjde det ända till 1936 innan någon härifrån ställde upp i detsamma. Nils Sundin var den förste, men att han kunde åka skidor så bra, var det ingen gom visste, när han startade i sitt första lopp. Han slutade på 23:e plats och fick tiden 7.00.12. Därefter avverkade han ytterligare fyra Vasalopp i följd. Den bästa tiden blev 6.23.31.

Redan året därpå, 1937 deltog ytterligare en åkare från Gopshus. Det var den blott 20-årige Einar Andersson och hans pojkdröm gick därmed i uppfyllelse. Han var en av dessa småpojkar som redan från Vasaloppets begynnelse med "liv och själ" levt sig in i loppet. Einar Andersson fullföljde elva lopp och den bästa åktiden 6.05.05 fick han 1944 då han blev 47:e man, vilket dock inte var den bästa placeringen för hans del.

Vasaloppsåkaren einar Andersson, Gopshus,

Vasaloppsåkaren Einar Andersson, Gopshus,
vid kontrollen i hembyn år 1952.

Den tredje Vasaloppsdeltagaren från byn var Beauford Larsson. Han deltog redan i 1938 års lopp då han ställde upp med lånade skidor och stavar. Tiden blev 7.17.16 och det räckte till 81:a plats.

Därefter har många i byn provat på att åka Vasaloppet en eller flera gånger och gjort det med varierande framgång. Här nedan följer namnen på övriga som vi känner till:

Harry Andersson, Lars Back, Elis Eriksson, Gert Eriksson, John Eriksson, Nils Eriksson, Gösta Fredriksson, Göran Larsson, Göte Lindgren, Roy Lund, Karl Morén, Sixten Morén, Harald Nyström, Paul Rickardsson, Ingemar Rickardsson, Gunnar Ädling och Mats Ädling.

Paul Rickardsson hann under sin allt för korta levnad genomföra 24 Vasalopp.

Sedan Öppet spår i slutet av 1970-talet kom till, har det prövats av några damer från byn:

Marianne Andersson, Vivianne. Jansson, Greta Olsson, Lena Ädling och Margit Ädling.

Gopshusflickan Majvor Olsson, kranskulla i Vasaloppet 1960.

Gopshusflickan Majvor Olsson, kranskulla i Vasaloppet 1960.

 

Nästa kapitel: AK-arbetet och stenkistorna

Tillbaka till Innehållsförteckning

2006-05-28

e