Logo Familjen Per Ljuden

Länkar

Hem

Per
Musik
GIS
Aleksandra
Erik
Ju-Jutsu
Banjo

Gopshusboken

Gopshus - en by i Mora

Gammelstugan i Ullås

 

Tillbaka till Innehållsförteckning

Verner Larsson berättar:

Någon bestämd ålder på gammelstugan går det inte att få fram, men av timringen att döma så är den gjord före år 1800. Det sägs att den har stått i Oxberg i ett hundratal år innan den blev flyttad till Gopshus.

Stugan har en bred men mycket låg ytterdörr, man måste huka sig för att inte slå i huvudet. Efter en rätt så stor farstu kommer man in i köket. Det är stort och rymligt men en stor del av utrymmet tas upp av en kolossal mur med öppen spis med ringstolpe och trana. Den är murad med stora stenbumlingar utom själva skorstenspipan och bakugnen där vanligt tegel använts.

Uppe på skorstenen sitter en vindflöjel med en inskrift som ser ut som YESUS. Stugan har golv men det har den inte alltid haft.

Elsa Larsson utanför Gammelstugan i ullås.

Elsa Larsson utanför Gammelstugan i ullås.

Fönstren var små och blyinfattade men byttes ut mot mera tidsenliga i slutet på 1800-talet. En liten kammare finns också där det var jordgolv ända till in på 1930-talet.

Vid 1800-talets början bodde Knås Olov Mattson och Rombo Karin Mattsdotter i stugan. De fingo fem barn,alla flickor. Den yngsta, Margit, föddes 1829. De blev alla gifta inom byn.

Vid bodelning 1836 efter föräldrarna blev det Margit som fick överta stugan och en del av de övriga husen. Hon gifte sig 1841 med Niss Erik Olsson och fick med honom två barn, Karin född 1846 och sedermera gift med Olov Larsson Kvarnström och Majt född 1862 förblev ogift.

Niss Erik Olsson dog 1876. Den efterlevande makan Margit Olsdotter bodde kvar i stugan tillsammans med dottern Karin och hennes make Olov Kvarnström men också med Majt Ersdotter som nu var ägare till halva stugan.

Karin Kvarnström (Niss Karin) fick tre barn, Kristina, Karin och Erik så man förstår att det måste ha varit trångbott innan barnen blivit stora och kunnat lämna boet.

Kvarnström, som jag nu kallar morfar, insåg att något måste göras och så igångsattes ett nytt husbygge och 1898 stod det nya huset klart.

Kristina som nu var gift med kolaren Anders Larsson från Tyngsjö, fick flytta in där. Dom köpte det sedan för 900:- kronor. Nuvarande ägare är Elsa Larsson som låtit modernisera huset efter nya tiders krav.

Nu kan man fråga sig vad alla dessa människor levde av. För att börja med Knås Olov så visar bouppteckningen att han hade mycket jord så man kan ta för givet att dom levde på sitt jordbruk.

Niss Erik var också skriven som bonde men han gjorde nog också vävskedar som han reste omkring och sålde. Tyvärr var han hemfallen åt spritmissbruk som slutade med att han fick stora skulder och sattes under förmynderi. Det var skulder som Niss Karin, alltså mormor och morfar samt Niss Mait fick ärva men som de också klarade upp även om det tog tid.

Som ung var Niss Mait ute på hårarbete till Finland och ända in i Ryssland. Till Petersburg bl.a. Här hemma gick hon i gårdarna och bakade tunnbröd.

Mormor var hemma och skötte ladugård och barn.

Morfar var avmätare och var långa tider på vintern i Lillhärdal i Härjedalen. På somrarna var han bonde.

Mormor var ofta anlitad som hjälp vid barnfödslar, det var innan det blev en barnmorska i Oxberg.

Som barn var vi syskon ofta inne hos de gamla i gammelstugan. De var mycket snälla mot oss och vi skulle alltid ha något när vi kom in.

De levde mycket enkelt, strömming och potatis var vanlig mat, ibland kanske kött från en slaktad kalv. Tunnbröd fanns alltid och hemkärnat smör. Grädde till smörkärnan fick mormor genom att sila upp den färska mjölken i träskålar och kopparbunkar som ställdes upp på den långa hyllan över dörren. Där fick den stå och växa på som det hette.

Nästa dag togs bunkarna ner för nu hade grädden i mjölken stigit upp till ytan. När hon sedan slog ur mjölken så höll hon handen för och fångade upp grädden.

Separatorn gjorde aldrig sitt intåg i gammelstugan. All mat lagade man i den öppna spisen på pannfot eller i trefotsgrytor.

På kvällen var gröt den stående rätten kokad på kornmjöl från egen odling. Då satt dom runt spisen och tog för sig direkt ur grytan och åt med träsked i träskålar.

Morfar var från Sunne i Värmland och mormor sa alltid Kvarnström när hon talade om honom.

Jag minns morfar särskilt en gång när han läste i Mora Tidning om tyska framgångar i första världskriget och så sa han när han slutade läsa "dom kommer nog hit också". Han tänkte nog inte på vad de orden hade för verkan på en femåring. Jag tog orden helt bokstavligt och blev rädd och drömde om krig på nätterna länge efteråt.

Niss Mait, som alltid fick heta moster, var aldrig sysslolös. Var det inte sömnad så var det hårarbete. Den där ställningen hon hade där det blev broscher och klockkedjor var särskilt intressant men den fick vi inte röra.

På vinterkvällarna före läggdags gjorde man alltid en riktigt stor brasa i spisen, och så tog morfar fram en Tidemans tobaksfläta som han skar en bit av och stoppade pipan med. Det skulle alltid vara ett bloss innan han lade sig, också mormor tog några bloss ur den snörvlande järnpipan.

När brasan var nerbrunnen så att endast glöd återstod stängdes spjället och man gick till sängs, morfar och mormor i en säng framåt gårdsidan och moster på motsatta sidan.

Senare har jag undrat över hur dom kunde leva på det där sättet men är sämjan god tycks det gå bra.

Morfar dog 1920 och sju år senare också mormor. För att inte moster skulle behöva bo ensam i stugan gjorde far i ordning ett vindsrum åt henne i nya stugan, där bodde hon sedan till sin död 1939.

På senare tid har stugan mest använts till sommarstuga, den ägs nu av Elsa Larsson.

(April 1985)

 

Nästa kapitel: Folk och gårdar - en bildsvit

Tillbaka till Innehållsförteckning

2006-09-03

e