Logo Familjen Per Ljuden

Länkar

Hem

Per
Musik
GIS
Aleksandra
Erik
Ju-Jutsu
Banjo

Gopshusboken

Gopshus - en by i Mora

Templet och Missionsvännerna

 

Tillbaka till Innehållsförteckning

Under senare hälften av 1800-talet började folkrörelsernas framväxt här i landet. I Gopshus uppstod också omsider ett behov hos de nykterhets- och religiöst intresserade att organisera sig i någon form. Omkring 1890 bildades nykterhetsföreningen Templet nr 228 Klippan inom vilkens ram båda intresseriktningarna fick sin hemvist. Huvudorganisation var Sveriges Stortempel av Templar-Orden.

Exakt när föreningen bildades vet man ej. Den första protokollsboken som finns bevarad börjar med ett protokoll från ett sammanträde den 27 december 1890. Av protokollets uppställning att döma, är det inte troligt, att det var föreningens allra första möte. Det finns mycket i det som tyder på att verksamheten var igång.

Sålunda sägs det, att mötet öppnades av Ö.T. (övertemplaren) Anders Eriksson som även ledde förhandlingarna. I nästa paragraf namnges den nya styrelsen, eller val av tjänstemän som det hette, för första kvartalet 1891. Ny Ö.T. blev Sticko Olof Larsson och i övrigt valdes Lund Anders Persson, Lund Per Persson, Håll Anders Andersson, Skord Lars Matsson, Anders Brolin, Erik Ljudén, Jakob Ljudén, Oskar Andersson och Stor Anna Ersson.

Prån en sammankomst den 9 januari 1910 kan man i protokollsboken läsa följande: "- - Klockan halv fyra var stora salen nästan fullsatt av besökande, som sedan bjödos på kaffe, under omväxlande med sång och musik av Gopshus strängmusik. Broder Erik Ljudén erinrade de närvarande om att templet nu kunde fira sin 20-åriga tillvaro, vilket höjde stämningen så mycket mera. - -".

Det finns även ett livförsäkringsbrev bevarat från den tid då Sveriges Stortempel av Templar-Orden utfärdade sådana. Det är utställt på en Gopshusbo och dagtecknat 25 juni 1889. Därför kan man nog utgå ifrån att Templet nr 228 Klippan i Gopshus började sin verksamhet 1889. Möteslokal de första åren var Gopshus byskola, som vid denna tid var belägen vid Simusrå, i närheten av den plats där sågen nu ligger.

 

Livförsäkringsbrev utfärdat av Sveriges Stortempel av Templar-Orden.

Livförsäkringsbrev utfärdat av Sveriges Stortempel av Templar-Orden.

Från föreningens sammankomst den 4 januari 1891 kan noteras att man hade medlemsintagning. Kandidaterna, som det hette, var både från Gopshus och Oxberg. De rekommenderades och erhöll templets tillstånd till inträde i orden, varefter den vanliga intagningsceremonien genomgicks. Vidare valde man vid samma möte funktionärer till finanskommitté, sjukvårdskommitté och besökskommitté.

Till ett senare möte var en fråga med följande lydelse inlämnad: "Böra vi anse de medlemmar som tillhandagå vid tillställningar där rusdrycker serveras såsom nyttiga eller skadliga för vår Orden, och vad böra vi iakttaga med avseende på dem?" Frågan föranledde en livlig diskussion innan mötet beslutade: "Mötet anser att den medlem som tillhandagår med kaffekokning och dylikt vid tillställningar där brännvin eller andra rusdrycker serveras eller förtäras bryter mot sitt avlagda löfte samt bör betraktas som brott mot konstitutionen och till skada för Ordens framgång, och enligt Ordens lagar beivras.” Av ovanstående kan utläsas att kraven på medlemskap var mycket stränga.

Vid genomläsningen av protokollsamlingen kan man också se att uteslutning av en eller annan orsak inte var någon sällsynthet, men även återintagning efter ett sammanträffande mellan den uteslutna och besökskommittén förekom lika ofta.

En mycket vanlig orsak till uteslutning var återfall till dryckenskap, som det hette, eller brott mot artikel två i konstitutionen. Efter allvarliga förmaningar från besökskommittén och avbön på något möte blev för det mesta avfällingen åter upptagen i gemenskapen.

Ett annat ofta återkommande ärende var kallandet av talare till någon större sammankomst. För det mesta var det predikanter som skulle medverka och ibland fordrade man att de skulle vara två. Dessa sammankomster kungjordes även i Oxberg, Garberg och Blyberg.

Att ombesörja husrum och kost för de tillresande talarna tillsattes för det mesta en kommitté som hade att lösa de frågorna.

Det kan verka egendomligt, att inslaget av predikanter bland talarna var så stort, men man måste ta i beaktande, att antalet religiöst intresserade i den här föreningen var markant. Efter mitten av 1890-talet, då Mora Fria Missionsförening bildats, hade man i Gopshus en egen krets som sorterade under denna.

Många gånger diskuterades också anordnande av fest i någon form, och den så gott som årligen återkommande sommarträffen nere i Färjan hos Pilt Per Persson, eller Sundelin som han senare kallade sig, och hans hustru Katarina, blev med tiden tradition. För anordnandet av festerna tillsattes en festkommitté. Även utflykter och gökottor organiserades och genomfördes.

Vid de vanliga ordinarie söndags sammankomsterna var det brukligt att man läste högt ur någon lämplig publikation, som t.ex. Missionsförbundet, Templaren, Hemlandstoner eller Sanningsvittnet. Ibland diskuterades också inlämnade frågeställningar som berörde nykterheten eller andra intressanta spörsmål.

En gång diskuterades en fråga som lagts fram av Lund Per Persson, där denne undrade, "huru man skulle kunna utrota lönnkrögeriet i byn". Erik Ljudén föreslog då att alla templare skulle "gå till Jon Persson och uppmana honom att ej hysa sådana personer som hade brännvin att sälja". Att göra detta blev även templets beslut.

En annan gång togs en fråga med följande lydelse upp: "Böra vi icke såsom templare så mycket som möjligt undvika att handla hos sådana som vi veta äro drinkare.” Templet ansåg det riktigast att inte handla hos sådana. Gjorde man det understöddes dryckenskapen.

På ett möte vid en utflykt till Färjan och Pilt Per Persson då även kaffe serverades var programfrågan för dagen:

"Huru böra vi förhålla oss till tobaksbruket med hänsyn till

(a) exempel för ungdomen,
(b) det fula och råa uti detta bruk, samt
(c) dess skada för kropp och själ?”

Frågeställningen föranledde en livlig diskussion.

Några andra frågor, vilka återkom kontinuerligt, var kvartalsvis val av funktionärer i föreningen, val av kommittémedlemmar i olika kommittéer, intagning av nya medlemmar samt diskussion om mötestider.

Utöver de ständiga kommittéerna tillsattes ofta sådana för tillfälliga uppgifter. Dessa kunde sedan byta medlemmar utan att något i frågan egentligen hänt. Precis som i våra dagar var det ytterst få kvinnor representerade i styrelse och kommittéer. Endast festkommittén hade ibland kvinnlig majoritet.

Frågors bordläggning var också mycket vanligt. En återkommande orsak var för få närvarande vid mötet, för att man skulle våga ta ett beslut. Vid den här tiden, var under vissa årstider, det stora flertalet män ute på försäljningsresor i någon form, varför det låga antalet närvarande var helt naturligt.

Någon gång fick även s.k. Klareringskort utskrivas. Det skedde när någon medlem skulle flytta till annan ort och överföras till därvarande nykterhetsförening eller tempel. Likaledes tecknades livförsäkring i Sveriges Stortempel av Templar-Orden för medlemmar som ville vara med i denna.

I livförsäkringen fanns även intagen en klausul som sade, att medlem i templet, som tecknat försäkring och uppfyllt vissa villkor efter fyllda 70 år hade rätt att uppbära 100 kronor årligen. Efter några års verksamhet fick templet ibland ta beslut i denna fråga. Det första bekanta fallet refereras här nedan och är från möte den 17 september 1899 där man i paragraf 4 kan läsa följande:

"Skord Carin Andersdotter framställde genom ombud fråga om erhållande av de i § 8 av livförsäkringens stadgar omförmälda 100 kronor årligen efter fyllda 70 år, och som Carin Andersdotter redan uppnått denna ålder och i allt fullgjort sina skyldigheter samt således är godkänd medlem beviljades denna hennes anhållan av templet enhälligt."

Ibland saknades programpunkter och vid ett möte på hösten 1891 yrkade Erik Ljuden, att varje medlem, som inte berättade något skulle plikta 5 öre till templets kassa. Beslut fattades att redan vid nästa möte skulle man försöka praktisera detta förslag. Därifrån kan följande citeras:

"Erik Ljudéns 5 öresfråga behandlades fullständigt av de medlemmar som var närvarande. Oskar Andersson läste en berättelse och Kerstin Ljudén och Carl-Erik Ljudén var sin berättelse och alla de övriga medlemmarna pliktade var sina 5 öre."

Ganska snart började de Oxbergsbor som var medlemmar i templet Klippan i Gopshus påyrka, att de borde få ett eget tempel i Oxberg. Redan den 9 augusti 1891 kom den första antydan därom. Vid ett templarmöte då frågade förre Ö.T. Anders Eriksson om inte templet i Gopshus hade "lust att försöka bilda ett tempel i Oxberg", ifall det fanns någon eller några där som hade intresse av att ingå i Templarorden.

Det beslutades att några personer i Oxberg skulle inbjudas till ett informationsmöte i folkskolehuset därstädes två veckor senare. Vid detta möte kunde man sedan inte enas om behovet av ett tempel och något beslut om bildande fattades ej.

Sedan var frågan vilande till den 30 juni 1898, då Stor Erik Ersson på nytt förde fram frågan om ett tempel i Oxberg. Denna gång beslutade man att templet Klippan framdeles skulle hålla regelbundna möten där på tider som ett kommande möte bestämde.

Bildande av ett nytt tempel i Oxberg var man däremot inte villig att medverka till. Som motivering härför anfördes, att det kunde verka försvagande av templet i Gopshus. Någon större kontinuitet i möteshållandet i Oxberg blev det tydligen inte. Redan efter endast ett år beslöts att sammankomster i fortsättningen skulle hållas enbart i Gopshus.

Nästa framstöt om tempelbildande i Oxberg kom den 1 januari 1901. Anders Storius frågade då på flera personers anmodan om det inte kunde gå för sig att få ett tempel bildat där. Denna gång ställde sig templet Klippans medlemmar välvilliga till detta.

Även denna gång gick tiden utan att något hände. Den 24 augusti 1902 inlämnade Stor Erik Ersson en lista med namn på medlemmar i Oxberg, som ville ha ett eget tempel där.

Templet Klippans mening var även nu att detta inte kunde förmenas dem. Vid nästa möte, en vecka senare, frågade Stor Erik om Erik Ljudén ville komma till Oxberg för att bilda ett tempel därstädes. Ljudén förklarade sig villig till detta, och datum bestämdes till 6 september 1902.

Detta kan vara upptakten till ett tempel i Oxberg. I vart fall försvann alla medlemmarna i Oxberg från templet Klippan i Gopshus.

Så småningom visade det sig att medlemmarna i templet Klippan hade mycket svårt att passa mötestiderna. Därför kom i december 1895 frågan om anskaffande av flaggstång och flagga upp till diskussion.

Flaggan skulle vid templarsammanträde hissas två timmar före mötets början som en påminnelse om mötesdag och tid. För bönestunder som började klockan sju på kvällen skulle flaggan hissas redan klockan tio på förmiddagen.

Vid nästkommande möte åtog sig Lund Anders Persson att leta ut en flaggstång, som var minst åtta tum i diameter, och han fick löfte att hugga den på vilket skogsskifte som helst tillhörande någon templare. Två trästolpar för flaggstångens förankring utlovade ett par andra personer att anskaffa.

På templarmöte våren 1896 framlades ett förslag angående flaggstångens iordningställande vilket antogs av templet. Erik Ljudén utsågs att göra stången klar för resning mot en ersättning av 2:- kronor per dagsverke. Flaggstångsplats, på den senare allmänt kallade "bönhusbacken", uppläts utan ersättning av Anders Brolin.

Från ett mötesprotokoll den 5 juli 1896 kan under paragraf 8 följande läsas: "Vidare beslöt mötet att i anledning av syster Mångs Kerstin Persdotters avresa till Amerika att flaggan skulle höjas på halv stång.”

Åren omkring sekelskiftet dominerades templarmötena av frågan om den tilltänkta egna möteslokalen och förverkligandet av denna. Första gången som frågan var uppe till behandling var vid ordinarie templarmöte den 14 februari 1892. Då förelåg en skriftlig fråga från medlemmen Anders Eriksson med följande lydelse;

"Kan något göras för att få ett ordenshus till stånd i Gopshus”?

Med anledning av denna fråga tillsattes en kommitté vilken skulle skriva till Anders Jönsson i Mora och höra efter på vilka grunder ordenshuset därstädes var byggt. Liksom så många andra frågor bordlades även denna till kommande möte.

Sedan förflöt några år innan husfrågan vintern 1898 togs upp igen. Frågan väcktes denna gång av Anders Storius som undrade huruvida templet kunde se någon möjlighet att i en framtid få sig ett eget hus. Av den följande diskussionen framgick att alla var av den meningen att något borde göras åt saken och "broder Erik Ljudén lovade lämna fri plats för nämnda ändamål".

Vid nästföljande möte togs frågan ånyo upp till behandling, Anders Storius föreslog att man skulle bilda en byggnadsförening, som hade till uppgift att verka för den egna lokalens förverkligande. Förslaget antogs och närvarande personer som ville vara med i föreningen fick skriva sina namn på en lista. Beslut fattades att föreningen skulle heta Hoppets Här.

Senare antogs stadgar för byggnadsföreningen och valdes en styrelse. En kommitté utsågs även som skulle, som det hette, "utse en tjänlig plats för det blivande ordenshuset". I början av 1899 uppvisade byggnadsföreningen en behållning av 121:90 kronor.

Man skall inte förledas att tro, att det enbart var fråga om en godtemplarlokal som skulle byggas, utan samma byggnad var även ett missionshus. Det var endast de nykterhetsintresserade inom templet, som kallade det templarlokal, av missionsvännerna benämndes det bönhuset.

Ur ett styrelseprotokoll för Mora Fria Missionsförening den 21 juli 1899 kan följande läsas:

"Med anledning av broder Nilssons meddelande om att i Gopshus är frågan om att Missionsvännerna och Templarna ämnar gemensamt uppföra ett samlingshus, för vilket ett stadgeförslag visades styrelsen; i anledning av detta uppdrog styrelsen åt broder Nilsson att underhandla med Missionsvännerna i Gopshus om de vore villiga att för sin del överlämna byggnadsföretaget till Mora Fria Missionsförening så skulle styrelsen föreslå Missionsföreningen att genom vännerna i Gopshus uppföra en samlingslokal därstädes.”

Nu var tydligen husbygget inne i en aktivare fas, ty varje möte under hösten behandlades frågor som rörde detta ärende.

Vid ett möte i augusti tillfrågades Knagg Erik Andersson om han tänkte göra en källare under templarhuset, men till detta nekade denne. Samtidigt diskuterades planeringsarbetet på tomtplatsen för templarhuset.

Till Arbetsledare för tomtplaneringen utsågs Bergsmans Anders Ersson och dagpenningen vid arbete med tempelbyggandet bestämdes till 2:- kronor.

Samma höst diskuterades anskaffandet av nödigt byggnadsmaterial och teckningslistor för timmer cirkulerade i både Oxberg och Gopshus.

I Oxberg lovade nitton personer att lämna timmer och en person kontanter, medan man i Gopshus visserligen fick löfte om timmer, men inga bestämda kvantiteter.

Tempelmedlemmar skulle få lämna timmer efter "råd och vilja". Att anskaffa tio stenar om två kubikalnars innehåll åtog sig två medlemmar och önskemål framställdes från templet att alla hästägare skulle köra var sitt lass sten till husgrunden.

Den 21 januari 1900 lämnades kassarapport för byggnadsföreningen Hoppets Här och behållningen 515; 84 kronor var insatt på bank. Vid ett möte på sommaren bestämdes att timret till husets väggar skulle täljas och liksom till allt annat tillsattes en kommitté för anskaffning av arbetskraft till detta.

Vid ett möte på försommaren 1901 var frågan om anskaffande av ritning samt tomtning till den påtänkta byggnaden uppe till diskussion. Templet antog ett förslag att huset skulle byggas "20 alnar långt och 12 alnar brett med tvenne rum om 6 alnar vardera inberäknat i dessa förut nämnda 20 alnar".

Vidare beslutades att grunden skulle läggas innevarande sommar. Grunden skulle anläggas av kluven sten från Gopsberget och för arbetets utförande skulle en grundläggare från Älvdalen kontaktas. Denne begärde 1;- krona per aln, vilket tempelmedlemmarna tyckte var för dyrt, varför man skulle höra efter om någon kunde göra det billigare. Cement till detta arbete skulle man få köpa hos Wejsenburg i Mora för 10:- kronor per tunna.

I juni diskuterades åter grundläggningsfrågan. Eriksson från Älvdalen uteslöts vid valet av grundläggare och då Böl Per blivit sjuk beslöts att invänta Krångpojkarna från Kråkberg som väntades till byn.

Senare samma år meddelades att Krång Per Andersson var antagen som grundläggare till bönhuset. Denne skulle utföra arbetet mot en ersättning av 1875 kronor per streckaln.

Vid junimötet framkastades också frågan om någon gåvo- eller köpehandling på tomten blivit upprättad. Frågan besvarades jakande, men tyvärr hade handlingen förkommit, varför en medlem fick i uppgift att efterforska denna.

Ett par månader senare kunde meddelas att papperet återfunnits. Vid förfrågan om flera underskrifter behövdes, betonade Erik Ljudén att detta inte var nödvändigt, då han ägde, disponerade och själv sålde platsen.

I januari 1902 åtog sig Anders Storius att ombesörja bönhusets och platsens inregistrering för lagfart. Han redogjorde senare vad han gjort för detta, men ingenstans meddelas att något resultat nåtts.

På goda grunder kan man emellertid anta att husets placering och tomtens utsträckning vid denna tidpunkt inte var definitivt bestämd. Senare visade det sig också att både hus och tomt kom att beröra två fastigheter.

Vid templarmöte i maj 1902 tillsattes en byggnadskommitté. Tillsammans med templet utsåg denna vid ett annat tillfälle Sold-Jöns för uppbyggnad och takning av templarhuset. Detta skulle göras till ett pris av 575:- kronor. Om inte ovan nämnda byggmästare utgick med ackordet, skulle byggnadsföreningen Hoppets Här tillskjuta ytterligare 25:- kronor.

På sammanträde i slutet av 1902 antecknade sig några medlemmar som villiga att bekosta var sitt fönster i bönhuset. Dessa skulle tillverkas av Anders Bergman som även anskaffade glas till fönstren.

Våren 1903 undrade man om det var möjligt att göra något rum i bönhuset färdigt denna sommar. Det beslutades också att man skulle försöka klara det, men samtidigt påpekades att mycket pengar behövdes för detta. I tempelkassan fanns endast något över 100:- kronor och ytterligare något över 100:-kronor var att få ur missionskassan, alltså totalt inte fullt 300:- kronor.

Senare beslutades därför att man skulle ta ett lån på 500:- kronor för att något rum skulle bli klart redan under året.

Muraren Westling tingades för uppsättning av mur i templar- eller bönhuset och 3 200 tegel samt 5 á 6 säckar kalk rekvirerades från Nittsjö tegelfabrik för detta ändamål.

Vid ett senare möte bestämdes att två kaminer och en kokspis skulle anskaffas för insättning samtidigt som murarmästaren ändå sysslade med murningsarbeten i lokalen.

Bräder till lokalen anskaffades från sågen i Oxberg, medan all plank inköptes från Saxvikssågen. Plank till samtliga golv kostade totalt 112:- kronor eller 65 öre kubikfot.

Inredningen i huset påtog sig Anders Bergman att göra för 2:- kronor per dagsverke. Den 17 januari 1904 bestämde man att arbetet med tempelbyggnaden skulle inställas för vintern. När sommaren kom fortsatte arbetet och den 4 september skurades bönhuset.

På våren 1905 fullbordades arbetet med talarstolen med en pulpet. Detta arbete utfördes i vanlig ordning av Anders Bergman.

Längre fram mot försommaren tillfrågades snickarna som bodde hos Ljudén, om de ville brädfodra i bönhussalen. Den 9 juli sedan beslutades på ett möte att tempeldebeteraren Bogg Anders Andersson skulle handha nyckeln till samlingslokalen. Han skulle även hissa flaggan varje söndag om det var möjligt att möten kunde hållas.

Från årsmötet den 4 februari 1906 med Mora Fria Missionsförening kan följande citeras:

"I Gopshus har under året invigts ett missionshus på vilket vilar en obetydlig skuld och vilket hus i en snar framtid torde komma att överlämnas till föreningen. - - - -

Föreningens inkomster har under året varit något mindre än de föregående som till en del torde vara en följd av att vännerna i Gopshus och Oxberg göra ansträngningar för medel till sina bönhusbyggnader och bidragen därifrån något minskats, - - - -".

Efter de första årens livliga mötesverksamhet hade denna så småningom avtagit. När huset stod färdigt att tas i bruk var särskilt godtemplarverksamheten nere på en mycket låg nivå. En bidragande orsak till detta var naturligtvis de flyktande medlemmarna från Oxberg.

Året efter samlingslokalens färdigställande ökade aktiviteterna igen. Templet tillsatte även en studieledare och som sådan utsågs Anders Rombin för de närmaste två åren. Detta var emellertid endast en tillfällig uppgång. Efter ett par år gick verksamheten på nytt tillbaka och låg nästan nere några år innan templet upplöstes 1912.

Missionsvännerna hade däremot, vad som synes, en livaktigare verksamhet vid denna tid. Ur Mora Fria Missionsförenings årsberättelse 1905 kan läsas:

"- - I Gopshus har en andlig väckelse gått fram och många bland de unga har blivit sökta och lämnat sig åt Herren och framtiden skall visa om det fallit i god jord och bär frukt till evigt liv, - - ".

Söndagsskoleverksamhet bedrevs också den här tiden i Gopshus under ledning av först Arvid Olsson och senare Ljuder Anders Andersson.

Någon tid efter det förra templets upplösning bildades ett nytt sådant 1913. Det hade samma nummer och namn som det gamla, men nu med helt andra medlemmar och även en del andra metoder i nykterhetsarbetet. En ny generation människor i byn hade tagit klivet in i ungdoms- och vuxenvärlden. De religiöst intresserade, som i det förra templet starkt bidragit till verksamheten och satt sin prägel på denna, hade funnit en egen verksamhetsform.

Inte heller den här gången blev godtemplarnas verksamhet särskilt långvarig. Efter ett par år gick aktiviteterna ned och 1917 var det definitivt slut.

I det här templet ägnade man sig mera åt underhållning och förströelse. Programpunkterna upptog, förutom upprepade val av befattningshavare inom föreningen, ofta planering av utflykter och fester. Sålunda hade man både gökotta, midsommarfirande med majstång och valborgsmässoeldar på Grusgropsbacken. I övrigt klagades det någon gång över bristen på programpunkter vid sammankomsterna.

Den annars, över allt annat, dominerande frågan i templet dessa år var vad som kallades "templarhusfrågan". De nya medlemmarna verkade inte känna till, vad som skett i denna sak för flera år sedan, utan tog för givet, att de som vanligt kunde hålla sina sammankomster i den uppförda samlingslokalen. Detta gick också bra till en början, men den 16 augusti 1914, när templet skulle samlas till möte, möttes de av en låst och förbommad dörr.

Den gången fick mötet hållas hemma hos Anders Rombin. I paragraf 2 i protokollet från detta sammanträde kan läsas:

"Skulle i protokollet antecknas att då mötet på vanligt ställe skulle öppnas i templarlokalen, den var stängd med påstående av vissa personer - ej templarmedlemmar - att templet icke hade något att tillsäga eller bestämma rörande templarhuset".

Vid en senare sammankomst samma höst valdes Anders Rombin och Herman Morén som templet Klippans representanter vid sammanträde med ombud för Mora Fria Missionsförening och ombud för Gopshus by angående frågan om dispositionsrätten av templarhuset. Eventuellt förslag till uppgörelse i frågan skulle sedan underställas templet för prövning.

Tvistigheterna fortsatte emellertid och hösten 1916 föredrogs och diskuterades ett förslag av Rådman E. Lyberg till förlikning i tvistefrågan angående tempelhuset. Inte heller denna åtgärd ledde till någon lösning på problemet, utan de olika åsikterna fortforo att gälla.

I ett styrelseprotokoll för Mora Fria Missionsförening kan från ett sammanträde den 16 augusti 1908 följande läsas:

"Kommitterade för ordnande med kretsens bönhustomter = (fastigheter), J. Wahlqvist och P. Persson överlämnade ett köpebrev, daterat den 15 aug. 1908, å Bönhustomten i Gopshus, varigenom densamma och därå uppförda Bönhus förklarades såsom Mora Fria Missionsförenings tillhörighet, mot en köpesumma av tio (10) kronor som också av kretsen var erlagd.

Styrelsen beslöt för sin del med tacksamhet godkänna det upprättade köpebrevet och skulle ärendet föredragas på föreningens sammanträde med tillstyrkan och förslag om att med tacksamhet mottaga och godkänna detta köpebrev och att hela fastigheten skall förslagsvis bokföras med 4.000 kronor".

"Köpebrefvet" som oavkortat återges här nedan har följande lydelse:

"Köpebrefvet" som oavkortat återges här nedan har följande lydelse:

För en öfverenskommen och till fullo betald köpesumma stor tio (10) kronor försälja vi undertecknade härmed till Mora Fria Missionsförening en jordareal af 14.4 meter långt från byavägen och 14 meter bredt å ägofigur 544 af egendomen No=11 Litt. L i Gopshus by skifteslag, Mora socken. Likaledes af egendomen No= sub 5 Litt. Ea 14.4 meter långt, räknadt från vägen och 7.2 meter bredt också samma figur afsöndrat från ofvanskrivna Littrar, och afhända vi oss denna fastighets andelar härmed för all framtid och förklara vi Mora Fria Missionsförening såsom rätta ägaren till ofvannämnda fastighet med därå uppförda missionshus att genast tillträdas.

    Försäkras Gopshus den 15.8.1908.

Anders Brolin för Litt Ea                  Erik Ljudén för Litt L

Håll Anders Andersson för Litt L      Niss Lotta (bom) Svensson

Egenhändiga namnteckningar bevittnas af oss på en gång närvarande vittnen:

Predikant P. Persson,                      J. Wahlqvist "

Mora                                                          Mora Noret

 

Ur Mora Fria Missionsförenings årsberättelse den 14 februari 1909 citeras:

"- - Våra fastigheter hava under året fått ett nytt tillskott däruti att Gopshus krets överlämnat sitt missionshus att infastas i föreningens namn. Huset som värderas till 4000 á 5000 kr. har endast en skuld av 300 kronor, vilken kretsen även ämnar betala, så att ej föreningen skall betungas därmed. - - -".

Enligt vad som kunnat utrönas, var ett av motiven till försäljning av bönhus och tomt, rädslan för att det vid templets tillbakagång och eventuella nedläggning skulle tillfalla Sveriges Stortempel av Templar-Orden. I händelse av detta, skulle husets vidare öden helt falla utanför lokalbefolkningens möjligheter att påverka.

Att Mora Fria Missionsförening blev ägare torde helt hänga samman med, att de medlemmar i templet, som var religiöst intresserade, även var de, som bildade Gopshus krets inom Missionsföreningen. Det var också en del av dessa personer, som ägde marken, vilken utgjorde tomtplatsen. Av templets protokollsamling kan man desslikes se, att dessa människor gjorde stora insatser, när det gällde förverkligandet av den egna samlingslokalen.

Det var inte endast templarna som var beroende av att hålla till i bönhuset vid sina sammankomster, utan samma förhållande gällde även Gopshus byamän.

Därför upprättade missionsföreningen 1914 genom utsedda kommitterade förslag till en skrivelse angående Gopshus bönhus:

"Förslag till uppgörelse mellan Templet 228 Klippan och byamännen i Gopshus å ena sidan och Mora Fria Missionsförening å andra sidan, angående missionshuset i Gopshus.

1:a

Lilla salen upplåtes åt Templet 228 Klippan för hållande av dess enskilda möten. Lekar och dans få icke förekomma vid äventyr att huset stänges för templarna.

2:a

Vid större nykterhetsmöten eller fester med offentliga föredrag får stora salen disponeras under samma villkor, som stipulerats angående lilla salen. Erforderliga lampor i lilla salen anskaffas och underhålles, ävensom bränsle för uppvärmning av lokal, kokning av kaffe och dylikt, ombesörjes och bekostas av templet.

3:e

Templets möten skola vara avslutade senast kl. 10 e.m.

4:e

Som denna överenskommelse är avsedd att gälla allt framgent, anses det skäligt, att Templet erlägger en årlig hyra av tio (10) kronor. Templet åligger jämväl, att själva låta bättra och laga vad som av templet förfares av lokalens tillhörigheter såsom fönsterrutor, bänkar och övriga inventarier.

5:e

Vid lantmäterisammanträden eller andra möten, då frågor berör Gopshus by i dess helhet, förekommer, upplåtes härför erforderlig lokal avgiftsfritt i Missionshuset. Uppvärmning och belysning bekostas i så fall av byamännen.

6:e

Att bevaka Mora Fria Missionsförenings intressen förordnas kretsföreståndaren och Håll Anders Andersson i Gopshus".

Detta förslag antogs enhälligt av föreningen med följande tillägg till punkt 3:

"Vid vissa festtillfällen, eventuell nyårsvaka, får tiden utsträckas längre efter hänvändelse till mfgs ombud i Gopshus".

Ovanstående förslag till uppgörelse om lokalens användning godtogs tydligen inte av det nya templet. Vid en skriftväxling via Mora Tidning mellan templet Klippan och Mora Fria Missionsförening i början av år 1915 kunde heller ingen enighet nås. Båda parter höllo fast vid sina ståndpunkter. Dock måste sägas, att det var templet som visade minsta viljan till samförstånd.

Vad den tidigare omnämnda, och i templarnas skrivelse i tidningen påpekade, låsta dörren till samlingslokalen beträffar, förklarar missionsföreningen i sin svarsskrivelse:

"För det senare templets möten uppläts, i likhet med vad som skett för det förra templet, lilla salen i bönhuset, till dess att tempelmötena fingo en sådan prägel, att man ansåg sig böra förbjuda hållandet av dylika möten i bönhuset".

Gopshus krets inom Mora Fria Missionsförening, som senare ändrade namnet till Mora Missionsförsamling, fortsatte sin verksamhet genom åren med gudstjänster och söndagsskola bland annat.

Några söndagsskollärare som tog vid efter Ljuder Anders var först Lok Maria, sedan Frida Olsson och Djos Selma, innan Märta Andersson övertog ansvaret. De flesta av byns barn deltog i undervisningen.

Söndagsskolan utanför Gopshus missionshus omkring 1925.

Söndagsskolan utanför Gopshus missionshus omkring 1925.
Söndagsskollärare Selma Andersson

1. Einar Andersson2. Richard Andersson3. Bror Fredriksson
4. Einar Larsson5. Lilly Juhlin6. Gunvor Juhlin
7. Anna Eklund8. Margit Eklund 9. Anna Larsson
10. Linnéa Ljudén 11. John Hedlund 12. Erik Skord
13. Verner Karlsson 14. Erik Olsson15. Svea Eriksson
16. Elsa Eriksson17. Maria Olsson18. Frida Nyström
19. Hilma Olsson20. Edit Karlström21. Eivor berg
22. Hilma Larsson23. Selma Andersson24. Evert Eklund
25. Nils Sundin26. Teodor Ljudén

 

1922 bildades även Gopshus Kristliga Ungdomsförening. Hur länge den var aktiv, eller när den upphörde är inte bekant. Varje sommar avhölls ett stort missionsmöte, som allmänt kallades "sommarmötet". Det var väl förankrat i folks medvetande och mötesdeltagare samlades från alla omkringliggande byar samt ibland även från längre bort liggande orter.

Mötet var en heldagssamling med en förmiddags- och en eftermiddagsdel och däremellan servering. Inte ens byborna gick hem till sitt för att "få något till livs".

Varje höst eller vinter var det också en missionsauktion, där man försålde skänkta saker. Alla dessa evenemang, som var litet utöver det vardagliga, drog mycket folk och det var i stort sett endast i bönhuset sådant hände.

Godtemplarverksamheten som legat nere sedan 1917 gjorde ett nytt försök med start igen på våren 1931. Det nya templet antog samma namn som sina föregångare, nämligen nr 228 Klippan i Gopshus. Föreningen fick redan från början många medlemmar och så småningom kunde även ett barn- eller ungdomstempel bildas.

Vad man sysslade med i allmänhet är inte så noga känt då mötesprotokollen till stor del är borta och andra demolerade.

Bekant är emellertid, att på sommaren i flera år, hade man en större samling ute i det fria, där man byggde upp en scen från vilken man i pjäs- och tablåform framförde sin underhållning eller sitt budskap. Ett par år höll man till på lämplig plats i Finntäkt och något år i bäckravinen nedanför Knås.

De flesta medverkande kom från Mora anförda av templarveteranerna Maja Eriksson och Teodor Holmberg, men även aktörer från andra orter bidrog.

Med tal och föredrag deltog bl.a. den danske författaren Martin Andersen-Nexö, rektor Lars Furuland samt Per Johannes från Leksand.

Spelade på kohorn gjorde Anders Otter från Morkarlby.

Vintertid var det någon liknande tillställning i bönhuset, där man bredvid talarstolen bygg­de upp en scen.

Efter några få års verksamhet lades detta tempel ned och något nytt ytterligare försök har sedan dess inte gjorts. Även missionsförsamlingens verksamhet i bönhuset avtog i takt med det övriga samhällets omvandling och upphörde helt omkring 1960.

Den omstridda samlingslokalen började också känna av åren som gått. Ingenting hade gjorts sedan den en gång byggdes upp och nu behövde den en grundlig översyn. Den var ju tillika högst omodern.

År 1959 fick församlingen de första bidragen som med tillskott under åren och räntor uppgick till över 62.000 kronor 1971. Medlen hade samlats till Anders Brolins och Sticko Anna Matsdotters minnesfond genom initiativ av sonen Carl, och utgjordes av gåvor från deras barn och barnbarn för underhåll av Gopshus Missionshus.

I juni 1971 behandlade Mora Missionsförsamling ett förslag till ombyggnad av missionshuset. Med hänsyn till utvecklingen, läget och dagens behov enades man om att göra om byggnaden till en lägergård.

1972 var sedan renovering, samt om- och tillbyggnad klar och invigning skedde den 19 mars. Det hela hade kostat 170.000 kronor. Byggmästare var Joel Hansson, Vinäs.

 

Nästa kapitel: Sång och amatörteaterverksamhet.

Tillbaka till Innehållsförteckning

2006-02-19

e