Logo Familjen Per Ljuden

Länkar

Hem

Per
Musik
GIS
Aleksandra
Erik
Ju-Jutsu
Banjo

Gopshusboken

Gopshus - en by i Mora

Byns telekommunikationer

 

Tillbaka till Innehållsförteckning

Gopshus bys telekommunikationer är av relativt ungt datum. Bybornas första kontakt med denna form av förbindelser kom samtidigt med järnvägens tillblivelse vid sekelskiftet. Där fanns både telegraf och telefon.

Telefonens historia i Övre Dalarna norr om Mora, har ännu inte fyllt 100 år. År 1889 bildades Österdalarnas Telefon AB och rikstelefon nämndes i Älvdalen första gången år 1900. År 1907 sålde sedan Österdalarnas Telefon AB sina anläggningar till staten.

Redan på sommaren 1886 hemställde Bergslaget "genom sitt ombud i Älvdalen" om jordägande socknemännens medgivande att få hugga stolpar gratis för en telefonledning Mora-Älvdalen, vilket också beviljades. Ledningen drogs på östra sidan om Österdalälven och Gopshus kom inte att beröras. Vid sekelskiftet fick Blyberg telefonväxel, genom vilken man kunde komma i kontakt med Garberg, Gopshus och Oxberg.

Första privattelefonen i Gopshus innehade Håll Anders Andersson. Genom en tråd stod den i förbindelse med sonen Oskar Anderssons telefonapparat i Oxberg. På detta sätt kunde kontakt med andra telefoner etableras.

När Håll Anders fick sin telefon är inte känt, men i ett templarmötes-protokoll från 1903, under husbyggnadstiden, står det att denne blev be­ordrad att telefonera till Oxbergs såg för att höra efter vad golv- och takbräder kostade.

Innan byn fick rikstelefon, och kanske i en del fall även därefter, anlitades järnvägens kommunikationsmöjligheter vid brådskande och angelägna meddelanden. Sålunda användes den möjligheten när till exempel barnmorskan skulle rekvireras. Vid den här tiden fanns en sådan tjänsteplacerad i Oxberg.

Även i andra delikata fall kunde järnvägens telekommunikationer komma till användning. John Hedlund har berättat, att det en gång kom ett meddelande från Frankrike till Anders Zorn, som för tillfället befann sig i Gopsmor. Den gången fick fadern, banvakten J.A.Hedlund, försöka komma i kontakt med Zorn och överlämna budskapet.

En annan gång, säger John, ville någon i Amerika komma i kontakt med en kolare, som då var i Myckelberg på kolningsarbete. Eftersom ärendet var mycket brådskande, fick den här gången John gå den långa vägen dit med bud.

Sin första rikstelefon fick byn inte förrän 1926 och den installerades hos Mångs Olof Persson. Denne var vid den här tiden byföreståndare och på en bystämma bestämdes att han skulle få en telefon till sin disposition. Byamännen skänkte ledningsstolpar, som de även reste upp, och telegrafverket ordnade med ledning, som vid Bäckänget anslöts till järnvägens befintliga telenät.

Några år senare, troligen omkring 1930-talet, fick Gopshus en telefonväxel. Denna placerades hos Juhlin och sattes upp i köket därstädes. För det mesta sköttes växeln av gamla mor i gården, men även andra familjemedlemmar kunde vid behov rycka in. Man beräknar antalet telefoner i byn till 5-6 stycken vid den här tidpunkten.

Under senare hälften av 1930-talet blev växeln automatisk. Den lilla byggnaden, där denna inrymdes, placerades vid Ängsholbäcken efter vägen mot Oxberg. Nu hade antalet abonnenter i byn fördubblats och var 10-12 stycken. Ungefär samtidigt med växelns automatisering inrättades en allmän samtalstelefon i byn. Denna placerades inne i familjen Karlströms hus och året var enligt uppgift 1937.

Efter andra världskrigets slut började telefoner i hemmen "bli allt vanligare och numera har troligen samtliga hushåll i byn telefon.

Nästa kapitel: Bilen som fortskaffningsmedel

Tillbaka till Innehållsförteckning

2006-04-12

e