Logo Familjen Per Ljuden

Länkar

Hem

Per
Musik
GIS
Aleksandra
Erik
Ju-Jutsu
Banjo

Gopshusboken

Gopshus - en by i Mora

Löshästar på skogen
Berättelse av Erik Skord, nedskriven maj 1984

 

Tillbaka till Innehållsförteckning

 

Jag skall försöka göra en skildring av och hur jag upplevde den tid då vi släppte våra hästar lösa i skogen. Varför, vi släppte dem på bete var na­turligtvis för att spara på fodret, vilket behövdes även till övriga djur, som då fanns på nästan varje gård i byn.

Hästarna släpptes vanligtvis efter att vårbruket var färdigt och hämtades hem till slåttern och i vissa fall även en period till senare på sommaren.

Vi här i Gopshus släppte våra hästar i Fagerås och Risåsens fäbodar. Hästarna var då försedda med skällor och även med namn på skällorna, och det förekom även att några hade inbrända namn på hästens länd. Det förekom att hästägaren kunde känna igen sin häst på ljudet, vilket underlättade sökandet, när de någon gång gick för att se om hästen hade sina skor kvar och även när den skulle hämtas hem.

Ett minne från dessa hemtagningar var när jag en gång ensam var ute och letade. Det utbröt ett våldsamt åskväder som tvingade mig att stå stilla på en myr för att slippa gå under alla träden. Hästarna gjorde likaså. Jag hörde mellan åskknallarna något enstaka "kläpp" sedan var det tyst. Det var svårt att lokalisera varifrån ljudet kom. Åskan slog ner på myren och jag såg eldklotet hoppa över tuvorna. Åskvädret med all sin makt höll både djur Och människor i schack.

Hästarna trivdes med sin frihet så det kunde vara vissa problem att få tag på dem när de skulle hämtas hem. Det kunde gå flera dagar innan man fick tag på sin häst. Hästarna gick på höjderna på dagarna för att lättare klara broms och mygg, för där blåste det ju mera.

Flera byar släppte sina hästar samtidigt. Oxberg, Gopshus, Öna, Långlet och Selja var de byar vars hästar strålade samman här på skogen. Vi räknade en gång till 67 st. hästar i Fagerås.

Strid om ledarskap var ju vanligt, den starkaste och aggressivaste hästen avgick med segern och blev ledarhäst.

Olycksfall hände också, en häst från Oxberg hittade vi död i en källa. Det var en stor förlust för dåtidens småbrukare.

Nästa kapitel: Kogatan och byvägarna förr i tiden

Tillbaka till Innehållsförteckning

2006-01-04

e