Logo Familjen Per Ljuden

Länkar

Hem

Per
Musik
GIS
Aleksandra
Erik
Ju-Jutsu
Banjo

Gopshusboken

Gopshus - en by i Mora

Byns handelbodar genom tiderna

 

Tillbaka till Innehållsförteckning

Även om det förr i tiden var naturahushållning, måste man ibland besöka någon affär eller handelsbod för komplettering av matförråd och inköp av saker som man inte kunde framställa själv.

Före 1846 fanns det inga affärer på landsbygden utan endast i städerna. Därför måste man härifrån fara till Falun, som var närmaste stad. Det var en resa på drygt tiotalet mil enkel sträcka. Om möjligt gjordes en sådan färd helst vintertid och till häst, enär man då kunde använda sig av Siljans och andra sjöars is för att komma lättare fram. I övrigt köpte man vad som behövdes på marknader hemomkring och av vandrande handelsmän.

År 1846 blev det tillåtet att öppna handelsbod på landsbygden. Men, tillåtelsen hade ett förbehåll, den skulle ligga minst tre mil från stad. Efter knappt två decennier, 1864, slopades denna inskränkning och man fick öppna handelsbod var som helst.

Det skulle dock dröja till omkring 1890 innan Gopshus fick sin första handelsbod. Den var inrymd i en lada i gården Olpers och innehavare var Lund Per Persson. Någon gång omkring tiden för första världskriget flyttades affären in i nya boningshuset där den inreddes i ett av husets rum.

Byggnaden var byns första affär

Byggnaden var byns första affär. den öppnades omkring år 1893 och låg på Olpersgården.
Ägare: Lund Per Persson.

Redan 1897 öppnades nästa handelsbod i byn. Erik Ljudén fick då sina rättigheter och hans affär var inrymd i ett litet hus intill byvägen vid "Morgården". Efter endast några år, troligen 1904, flyttades handelsboden till gården Knås, där den öppnades i en lokal inne i det stora nybyggda boningshuset.

Byns andra affär öppnades 1897

Byns andra affär låg på gården som kallades Morgården.
Ägare var Erik Ljudén. Denna affär öppnades 1897

När Erik Ljudén slutade med affärsrörelsen någon gång strax före 1920 tog Kristina Rombin vid och fortsatte med handelsbod i gården Hålls.

Samtidigt som det fanns handelsbodar i Olpers och Hålls, började Knagg Anders Andersson i början på 1950-talet med affär i gammelstugan i Gertrugården eller Djos som den numera kallas. En period fanns det alltså tre handelsbodar i byn.

Kristina Rombin slutade med sin affär någon gång under de senare åren av 1950-talet. I Olpers fortsatte Lund Per Perssons son Lund Carl Persson med handelsboden fram till omkring 1940.

Någon gång på 1940-talet överlät Knagg Anders Andersson sin affär på sonen Rickard, men det var sonsonen Paul som i praktiken skötte handelsboden. Den flyttades då till gården Knås, där Knagg Rickard Andersson bodde med sin familj, och inreddes i samma lokaler som Erik Ljudén hade haft sin affär. År 1959 flyttades sedan affären till Knagg Rickard Anderssons nybygge vid landsvägen, där den fortlevde fram till 1966 med Paul Rickardsson som affärsföreståndare.

Affären i gården Knås

Affären i gården Knås. Affärsföreståndare och expedit var Paul Rickardsson.
Foto: Inga Leffler omkring 1958.

Efter denna tidpunkt har byn saknat handelsbod. Under ytterligare några år betjänades innevånarna av en livsmedelsbuss, men när den var utsliten lades även denna service ned.

Från utsidan var det ingenting hos de första handelsbodarna som skvallrade om att där fanns en affär. Inredningen var också ganska sparsam. Några hyllor fanns efter väggarna och en disk mitt på golvet, på denna stod en våg. Vågen var synnerligen viktig för nästan allting såldes i lös vikt. I en låda i disken hade man kassan och den bok i vilken antecknades vilka som köpte på kredit och vad som inhandlades. I övrigt låg på disken en rulle omslagspapper och en träbit som man rev av papperet mot.

De torra varorna förvarades i säckar i vilka de kom från leverantören. Det var mjöl, gryn, ärter och kaffe bland annat. Inom parentes kan nämnas att kaffet som såldes vid denna tid var orostat. Något annat som såldes rätt mycket var en kaffeersättning som hette Intubi. Sockret var toppsocker och sirapen förvarades i ett sirapsfat av trä liksom sill och såpa i stora trätunnor. Det saltade amerikanska fläsket låg kvar i lådan som det levererats i. Allt detta förvarades inne i butikslokalen för lagerutrymmen saknades. Enda undantaget var jäst som förvarades i källaren.

Någon bestämd öppethållandetid för handelsboden fanns inte förr i tiden. Man gick till affären, när man behövde något därifrån, och det skedde oavsett tid på dygnet och veckodag.

För det mesta stod det heller ingen i "boden" och expedierade, utan kunden fick söka upp innehavaren där denne för tillfället befann sig. Ibland kunde det även hända att någon annan familjemedlem fick rycka in för betjäning.

I de gamla handelsbodarna förekom både kontant- och kreditförsäljning. En del tidsperioder var kreditförsäljningen dominerande. När det var dåliga tider med få arbetstillfällen var det många som "handlade på bok", som det hette. Man betalade sedan, när man fick någon förtjänstmöjlighet, till exempel bärplockning.

Då skogsarbete blev aktuellt för byborna, fick man vid den här tiden, och för övrigt långt in på detta århundrade, avlöning först på våren när arbetet var slutfört. I väntan på denna var det många som behövde handla på kredit. Sjukdom i en familj kunde även göra att man kom på obestånd och fick svårt att göra rätt för sig i affären.

Till en början salufördes kanske endast det nödvändigaste i matvaruväg i byns första handelsbod men snart nog utökades varusortimentet. Redan 1894 kan man se att det var ganska rikhaltigt.

Genom tillgång till en bevarad bok där Lund Per Persson i sin affär skrivit in vilka och vad som köpts på kredit har varor och priser år 1894 kunnat dokumenteras ganska väl. Likaså har genom en annan bok samma handelsbods inköp från grossistfirman Mora Östbygge Handelsaktiebolag samma år kunnat följas upp. Några prisexempel ur dessa handlingar redovisas här nedan med varans namn samt både inköps-och försäljningspris:

Inköps-
pris:
Försäljnings-
pris:
Rågmjöl0.120.16kr/kg
Rågsikt0:150:20kr/kg
Vetemjöl0:170:20kr/kg
Fläsk0:801:05kr/kg
Kaffe2:002:40kr/kg
Socker0:650:72kr/kg
Ärter0:130:20kr/liter
Strömming0:150:20kr/kg
Sej0:280:35kr/kg
Malt0:170:25kr/kg
Intubi0:080:20kr/pkt
Sirap0:300:50kr/kg
Fotogen0:150:18kr/liter
Tobak0:761:05kr/rulle
Lutpulver0:180:25kr/ask
Domestik0:240:29kr/meter
Sulläder1:802:10kr/kg
Spik 3"0:140:20kr/100 st.
Hästskosöm0:290:50kr/100 st.
Karameller0:851:00kr/kg

1894 års inköps- respektive försäljningspriser i byns handelsbod.

När järnvägen år 1900 kom till byn löstes många besvärliga transportproblem för handelsmannen. Tidigare hade de dåliga vägförbindelserna med andra orter varit en begränsande faktor när det gällde hemtagningen av varor. Det var en oerhört stor skillnad att endast behöva åka ned till Gopshus järnvägstation med häst för att hämta varusändningarna jämfört med att varje gång behöva resa till Mora. Ofta var förpackningarna också stora samt svårhanterliga och tunga. En låda med amerikanskt fläsk vägde till exempel 240 kg.

Det ekonomiska utfallet från handelsbodarna blev troligen inte så väldigt stort, Affärsinnehavaren levde på överskottet från sin affär och kompletterade detta med vad jordbruket som bedrevs jämsides gav. Handlaren kunde även få sin familjs hushållsbudget något billigare genom att inte behöva betala mera än inköpspriset på matvarorna. De första handelsmännen i Gopshus hade säkert bättre ekonomi än byborna i allmänhet. Det enda bekymret var väl att inte kreditköparna skulle kunna betala sina skulder.

Det var inte endast byns folk som gjorde sina inköp i byns handelsbodar förr i tiden, utan det var många människor här på tillfälligt arbete som behövde mat och annat för sitt uppehälle. De sista åren på förra seklet var det många rallare här under tiden för järnvägsbygget och under decennier av år kom kolare och kolkörare från andra trakter samt skogsarbetare och flottare hit för arbete.

Utombys bärplockare kunde även bidra till högre försäljningssiffror i handelsbodarna. Under 1930-talets mitt var det under flera år många människor här på AK-arbete. Dessa hade kocklag som inhandlade vad som behövdes i byns affärer och bidrog till icke ringa del att höja affärernas omsättning. Även folk som var i Hökberg med kreaturen på sommaren under fäbodvistelsen brukade handla en del i Gopshus.

Med tiden förändrades handelsbodarna och deras sortiment. Undan för undan övergick man från lösviktförsäljning till färdigförpackade varor. Nya varusorter tillkom och en del gamla försvann eller bytte form och utseende.

Även bybornas matvanor förändrades. På 1930-talet övergav man mer och mer naturahushållningen och övergick till att skaffa sitt mesta livsmedel genom inköp. Man började vid en del måltider ersätta potatis med till exempel bruna bönor eller makaroner. Man började använda smörgåspålägg, man bytte ibland ut det obligatoriska tunnbrödet mot andra brödsorter, både hårda och mjuka. Tidigare var det i stort sett endast folk som var här på arbete som köpte bröd.

Sedan fortsatte man på den inslagna vägen med att köpa mer av sitt livsmedelsbehov i takt med ökad tillgång på arbete (förtjänst) och när världen normaliserades efter andra världskriget köpte nog de flesta det mesta av sina matvaror.

När jordbruket och boskapsskötseln lades ned fick affären utöka sortimentet med mjölk och mejerivaror. Det började så smått redan i början av 1950– talet när mejeriet övertog all mjölkhantering. Sedan fortsatte förändringen i allt snabbare takt och så småningom överfördes all försäljning och distribution av mejerivaror till handelsboden. Redan tidigare hade affären fått kompletteras med installation av kylskåp och senare kyldisk.

I dag är vi tillbaka till tiden före 1890. Byn saknar handelsbod, endast ett par tomma skyltfönster i byns sista affär skvallrar om den tid som varit.

 

Nästa kapitel: Templet och missionsvännerna

Tillbaka till Innehållsförteckning

2006-02-12

e