Logo Familjen Per Ljuden

Länkar

Hem

Per
Musik
GIS
Aleksandra
Erik
Ju-Jutsu
Banjo

Gopshusboken

Gopshus - en by i Mora

Gopalån

 

Tillbaka till Innehållsförteckning

Gopalån har trots sin storlek, inte spelat samma roll för hushållen i Gopshus som bäcken. Men man kan säga, att har Gopshusbäcken varit tröskverkens och slipverkens vattendrag, så har Gopalån framför allt varit kvarnarnas och även sågarnas.

Gopalån avvattnar Gopalsjöarna, som ligger några kilometer sydväst om Fageråsens fäbod och rinner förbi denna ner till Gopshus, där den mynnar i förutvarande Österdalälven, numera Spjutmosjön.

Redan år 1665 omtalas, i samma års jordebok, att det fanns kvarnar i Gopalån. Sålunda skall det, vid den inventering av bland annat sågar och kvarnar, som då gjordes, ha funnits två strömqvarnar, som det heter, i ån vid Fageråsen. Längre nedströms vid Gopshus, fanns vid samma tillfälle ytterligare sex kvarnar, "som Gopshus, Oxbergs, Östnors, Dysbergs och Evertsbergs allmoge bruka", som inventeraren uttrycker sig.

Var dessa kvarnar exakt legat vet man inte, men allting talar för att de var belägna i Kvarnänget, som låg väster om vägen till Oxberg och före Gopalån. Kvarnänget var, som vi ser det, den enda plats där man kunde placera så många anläggningar. Ån har där utbildat flera fåror som till för 50-talet år sedan var vattenförande. Det var först när landsvägen byggdes på 1930-talet som alla utom en stängdes av. Åtminstone två av vattenfårorna var av den storleksordningen att kvarndrift där var möjlig.

Det finns ytterligare ett skäl till, varför vi tror, att det var just där som "strömqvarnarna" låg.

På storskifteskartan från 1845 är åtta vattenbyggnader placerade i Kvarnänget och förmodligen var samtliga skvaltkvarnar. Mycket talar för att dessa var byggda på samma ställe som de nästan 200 år tidigare "strömqvarnarna". Nu är alla dessa skvaltkvarnar borta sedan länge, antingen rivna eller nedruttnade och man kan endast på vissa ställen se märken efter byggnadernas belägenhet. Kvarnänget är också försvunnet, skogen har tagit över och idag är skogsbruket i full gång där.

Skvaltkvarn i Gopalån omkring 1920. Olperskvarnen kallad. Mannen är Knagg Anders Andersson d.ä.

Ovanför själva Kvarnänget har det funnits en spånhyvel, som drevs med vattenhjul och kallades i dagligt tal för "Ass-Perskonsten". Med denna spånhyvel tillverkade man takspån, som i vanliga fall annars klövs för hand. Maskintillverkad takspån påstås ha varit av sämre kvalitet än handkluven. Den var inte så hållbar och tillverkningen lades ned vid tiden omkring första världskriget.

I samma område har det även funnits ett slipverk som ägdes av Erik Morén och Mångs Olof Persson. Denna anläggning har funnits kvar ända till långt in på detta sekel.

Under senare tid har i Gopalån, ett stycke ovanför byn, funnits både kvarn och såg. Kvarnen har stått kvar ända till julen 1951, då den revs, flyttades och återuppbyggdes som boningshus.

Den sista skvaltkvarnen i Gopalån. Revs 1951 för att återuppbyggas i Fornby som bostad åt familjen Plahn.

På 1800-talet fanns det också en såg i Gopalån uppe vid Spångmyren, något innan man når Fageråsen. Denna såg kallades för Spångsågen. Namnet kan komma av platsen, men även från sågens konstruktion och arbetssätt. Vid den tiden drevs nämligen många ramsågar i mindre vattendrag med hjälp av stän­ger som gick fram och tillbaka, alldeles som pistonger, och drev sågbladet.

Detta är de anläggningar efter Gopalån som kunnat beläggas, men det är ingenting som talar emot att det kunnat finnas ytterligare någon under århundradenas lopp.

Karl-Erik Forslund, som någon gång före 1920, under sitt arbete med verket "Med Dalälven från källorna till havet", reste genom dessa bygder, skriver bland annat följande angående Gopalån; "Ner genom skogen forsar Gopalån, som åtminstone förr liksom Säsån hyst pärlmusslor och drivit flera skvaller, av vilka en ännu finns kvar; i den såg Fjäls Anders från Kråkberg Forsskalln. Nu driver Gopalån en ny kvarn och såg, - - -".

Med ovan nämnda citat kommer man osökt in på detta att Gopalån fram till 1930-talet var en lokal för flodpärlmusslan. Den fanns i stort sett efter hela åsträckan men var rikligast förekommande i båda ändarna, alltså omedelbart nedanför Gopalsjön och sista sträckan innan den rann ut i Dalälven. Det är många som traskat i ån, brutit upp musslornas skal och förväntat sig eller hoppats att finna den dyrbara pärlan.

För laxöringsfiske har Gopalån under gångna tider, och delvis ännu i dag, för mången varit en källa till avkoppling och rekreation. Tyvärr har fisket bland annat på grund av minskad vattenföring i ån, liksom i alla andra vattendrag här omkring, tidvis omöjliggjort fiske i egentlig mening.

Tidigare var också Gopalån ett tillhåll för utter. Nu är detta djur borta, men har framför allt i nedre delen vid åns utlopp i Spjutmosjön ersatts av bäver. Bäverstammen växer till så fort att arten tenderar att bli till besvär.

Någon flottled har Gopalån aldrig varit. Endast i nedre delen vid Broten, har man lagt av virke, med skyldighet för virkesägaren att själv ombesörja flottning av godset ut till Dalälven där det togs om hand av flottningsföreningen.

Gopalån nedanför Broten i ursprungligt skick. Gopsberget i bakgrunden.

 

Nästa kapitel: Olpersbäcken

Tillbaka till Innehållsförteckning

2006-01-08

e