Logo Familjen Per Ljuden

Länkar

Hem

Per
Musik
GIS
Aleksandra
Erik
Ju-Jutsu
Banjo

Gopshusboken

Gopshus - en by i Mora

Byskolan i Gopshus
och barnens skolgång förr i tiden

 

Tillbaka till Innehållsförteckning

Under tiden fram till 1842 var det prästernas plikt att försöka lära allmogens barn att läsa och skriva. För Västerås Stift utfärdades också 1759 en särskild klockarestadga, som fastställde klockarens undervisningsskyldighet i de församlingar på landet, som saknade skolmästare.

Trots dessa föreskrifter kom likväl inte någon nämnvärd förbättring till stånd under 1700- och början av 1800-talet. Ett större framsteg gjordes först efter utfärdandet av 1842 års folkskolestadga, som ålade föräldrarna att hålla sina barn i skola och församlingarna att upprätta och sedermera underhålla minst en skola och anskaffa vederbörligen godkänd lärare.

Före folkskolestadgans tillkomst var det egentligen på husförhören, som resultatet av barnaundervisningen i socknarna kom till synes. Inför prästen fick såväl unga som gamla vid husförhören redogöra för sina kunskaper i kristendomens huvudstycken och var dessa ej nöjaktiga, hade de undermåliga att vänta sig förmaningar och strafftal. De kunde till och med utestängas från nattvarden. Husförhören blev på detta sätt ett slags examen i innanläsning och i förmåga att fatta innehållet i det lästa, eller som det hette, "göra önskeliga besked".

Gopshusborna behövde tydligen ej frukta husförhören, vad kunskaperna angick. År 1788 hette det, att Pilt Erik Olsson i synnerhet "gjorde gott besked". Det "medelålders folket" och ungdomen var jämnstrukna, men barnen "gåvo gott hopp om både innan- och utanläsning". År 1795 förnyades berömmet. Vederbörande prästman var till och med "mycket nöjd".

I och med folkskolestadgans genomförande hade staten tagit hand om folkskolan. Nu gällde det för församlingarna att verkställa stadgans bestämmelser. På sockenstämman i Mora, som hölls i december 1842 valdes skolstyrelse, som bestod av 16 personer, däribland Sticko Erik Persson i Gopshus. De valdes för obestämd tid.

Kyrkoherde Svedelius sammankallade skolstyrelsen första gången i januari 1845. Några av de viktigaste besluten som fattades, och som även berörde Gopshus var, att byskolor skulle hållas och skollokaler bekostas av byalagen. Byskolläraren skulle avlönas efter överenskommelser i byn, av varje barn som bevistade byskolan och i lärarens mathållning måste samtliga hushåll i byalaget delta lika.

Vid skolårets slut skulle förhör anställas i byskolan, varvid även de som läst hemma skulle inställa sig för prövning. De som anmälde sig att undervisa vid byskolan borde prövas av pastor, eventuellt hänvisas att handledas av sockenskolmästaren. Den sistnämnde var även utsedd att inspektera undervisningen i byskolan.

När man äntligen ansåg sig ha en skolplan färdig, som utarbetats i enlighet med den nya stadgan såg den fin ut på papperet, men den stämde dåligt med verkligheten. Som skolstaten av år 1847 visade, tänkte man sig fyra fasta lärare i 16 flyttbara skolor. Det blev fyra "stationer" på varje lärare, som skulle ha 10 veckors undervisning för var och en, alltså 40 veckors tjänstgöring årligen. Det visade sig emellertid inte finnas kompetenta sökande till tjänsterna.

I skolstyrelsens protokoll från maj månad 1847 kan i § 6 läsas följande:

"3:dje läraren till Oxberg och Gopshus 1 augusti till 15 oktober. Skall skola hållas uti 10 veckor som med söndagarna avräknade göra 60 dagar".

Ännu sex år senare arbetade man med denna plan. Byarna skulle sammanföras till grupper, och de fyra lärarna skulle undervisa från 1 september till 1 juli.

För sitt arbete uppbar en lärare vid den här tiden lön på följande sätt;

4 tunnor Råg, 4 tunnor Bland.lösn.-säd, 2 tunnor Bland.lösn.-säd för utfod. o. plant.- land + kontanter. Summa 169;32 Rd. Dessutom skulle varje skolrote erlägga 8 stavrum ved.

År 1854 hade prosten ett nytt förslag färdigt. Det gick ut på en fast skola samt roteskolor. Samma år upprättade skolstyrelsen förslag till nytt skolreglemente för Mora och Våmhus församlings gemensamma skoldistrikt. Där kan läsas att även de från kyrkan avlägsnare byarna Garsås, Nusnäs, Vika samt Oxberg och Gopshus skulle beredas den högre fullständigare undervisningen. Detta skulle ske genom tvenne examinerade ambulerande skollärare.

Vidare sägs det, att i varje roteskola skulle undervisning ske minst två månader av året och terminerna började för varje rote på de för densamma mest lämpliga tiden. Roteskolorna var att anse som förberedande för den fasta skolans fullständigare undervisning.

Skolförhållandena blev givetvis bättre efterhand, men den här tiden fanns ännu inget skolhus i Gopshus, utan skola hölls i någon av byns gårdar. Det här provisoriet fick man dras med ända till i slutet av 1860-talet då även Gopshus fick en egen skolbyggnad. Platsen där skolan byggdes kallades Simusrå och låg ungefär där sågen nu är belägen.

Skolhuset byggdes av byns bönder, varvid den ekonomiska frågan ordnades på så sätt att såväl arbetskraft som kostnader för material m.m. fördelades efter jordtalet. Skolstugorna i byarna skulle också underhållas av byalagen själva. Med underhållet var det emellertid si och så på åtskilliga håll. Slutligen fattade sockenstämman år 1898, på revisorernas förslag, beslutet att underhållet av skolhusen skulle bestridas "enligt allmänna bestämmelser".

Vid seklets början köpte Mora skoldistrikt nuvarande skoltomten av Jannes Matsson i Kråkberg och flyttade skolhuset dit. Där har det sedan tjänstgjort tills byskolan i Gopshus lades ned i början av 1940-talet.

Den första skolstugan hade ett större och två mindre rum. Det större utgjorde skolsal, det ena av de två mindre var lärarinnans bostad och det andra var vedbod.

Inne i skolsalen satt barnen på långbänkar utan ryggstöd och i avsaknad av någonting att lägga griffeltavlan och annan skolmateriel på. Bänkarna hade tillverkats i byns gårdar och skänkts till skolan. Lärarinnan hade till sitt förfogande en hög kateder eller pulpet samt en svart tavla. Denna var troligen inte särskilt märkvärdig, ty redan 1885 vid folkskolinspektörens visitation, anmärkte denne att tavlan borde målas om.

Efter skolans flyttning till nya platsen byttes långbänkarna ut mot så kallade tvåmansbänkar, där sittplats med ryggstöd och skrivplats med fack eller låda för skolböcker och annan skolmateriel var fast förenade med varandra.

På den nya platsen byggdes en förstuga till och de två mindre rummen blev lärarinnans bostad om 1 rum och kök. Skolsalen, ett enda rum, hyste skolans samtliga klasser samtidigt. Sina ytterkläder fick barnen hänga upp på krokar placerade på skolsalens väggar. Vedboden och andra behövliga utrymmen förlades till en mindre byggnad ute på skolgården.

När lärarbostaden utrymdes någon gång i slutet av 1920-talet blev köket omändrat till kapprum och kammaren fick tjänstgöra som materialrum. Två "skamvrår" där skolans syndare bland eleverna fick stå för att avtjäna sina straff, fanns även. Som "skamvrår" tjänstgjorde skolsalens horn som vette mot norr respektive öster.

Till en början inskränkte sig skolämnena till stavning, läsa rent i bok och lära katekesen utantill. Senare tillkom biblisk historia samt räkning och ämnet skrivning.

Sedermera ersattes katekesen och biblisk historia av annan kristendomskunskap med utantillärning av psalmverser och flera andra och nya ämnen tillkom, bland annat naturlära, geografi, svensk historia, modersmålet och teckning. Ämnet skrivning utökades avsevärt och enklare gymnastik infördes på skolschemat.

Ända fram till något före 1920 användes griffeltavlan i Gopshus småskola. För att kunna skriva på denna begagnades griffel, ett slags penna av lerskiffer, och för utradering brukades en tygbit (tygsudd) som blöttes i vatten. En del skolbarn hade för detta ändamål vatten med sig i en liten flaska.

Undervisningstidens längd uppgick redan i början av 1880-talet vid småskolan i Gopshus till 24 veckor per år, fördelat på vår- och hösttermin under samma kalenderår.

I en skolrapport från 1895 uppges att skolåret fortfarande omfattade 24 veckor, med en vårtermin 9/1 - 13/5 och en hösttermin 2/10 - 11/11. Skolveckan var 6 dagar med 28 lektionstimmar. Skolan hade varit indelad i tre årsklasser (1-3) som undervisats samtidigt av en lärarinna. Tio år senare, 1905, hade skolåret förlängts till 30 veckor.

Nästa rapport är från 1915-1916. Skolåret började nu med en hösttermin 1/10 - 16/12 och fortsatte med en vårtermin 7/1 - 2/6. Skoltiden hade förlängts till 32 veckor och ännu hade man sexdagarsvecka med 28 lektionstimmar. Det var fortfarande endast en lärarinna som undervisade, men nu var klasserna fyra till antalet. Man hade två årsklasser i småskolan och två i folkskolan.

Skolåret 1917-1918 hade tiden förlängts till 34 4/7 veckor. Höstterminen började nu den 13/9.

Året 1920-1921 skedde en förändring som varit bestående sedan dess. Då började nämligen intagning vartannat år, vilket betydde att barn födda udda årtal började vid sju års ålder, medan barn födda jämna år fick vänta tills dom var åtta år. Det ena skolåret undervisades första och tredje klass, nästa år andra och fjärde. I övrigt var allt likadant som förut.

Den här tiden omfattade en skoldag fem lektioner med matrast efter den tredje timmen. På lördagarna undervisades i tre lektionstimmar. Skoldagen började klockan 8.30 och slutade 13.30 utom på lördagarna då eleverna fick gå hem vid 11.30-tiden.

Några läxfria skoldagar förekom inte förr i tiden och över helgerna utdelades både flera och längre hemläxor än vanligt. Det ansågs att barnen hade mera tid till förfogande för läxläsning över en söndag.

Läroböcker och all annan skolmateriel, till och med blyertspennor, radergummi och stålpennor, fick dåtidens skolbarn själva betala. Ibland kunde det hända att de ekonomiskt sämst ställda fick någon hjälp. I övrigt gällde det att försöka låna ihop böcker så att man hjälpligt klarade sig. Det var till exempel vanligt att yngre fick överta sina äldre syskons läroböcker.

Någon komplett lärarlista kan inte presenteras, men några av dem som tjänstgjort här under de senaste drygt hundra åren är: 1870-talet Kristina Gräs, 1877 o 1878 Lars Öhnell, 1881 Lars Täpp, 1880-talet Karolina Otter o Isak Eriksson, 1892-1911 Karin Turén samt 1912- till skolans nedläggning Frida Olsson, född Andersson.

Några lärarvikarier är; Märta Kilgren, Hildur Johansson, Elsa Holknekt, Ester Abrahamsson, Anna Löf och Birgit Ehlin.

Redan tidigt, efter folkskolestadgans införande, fick barnen från Gopshus efter den första grundutbildningen i byskolan fortsätta skolgången i Oxberg tillsammans med barnen därifrån.

Senare, när skolundervisningen blev bättre ordnad, fick barnen här efter de första tre, eller senare fyra årens skolgång i Gopshus, gå resterande två, tre skolår i Oxbergs folkskola. När skolan i Gopshus drogs in i början av 1940-talet, fick barnen redan från första klass börja i Oxberg. Då infördes skolskjuts, men den första tiden bestod denna av häst och vagn, innan bil började användas.

Även i Oxberg fick Gopshusbarnen fortsätta sin skolgång där lektionssalen var gemensam för flera årskurser. Här fick eleverna i femte och sjätte klass dela klassrum. De båda klasserna hade gemensam lärare och i flera ämnen läste de gemensam kurs.

Långt tillbaka i tiden var barnen tvungna att gå till fots den nära halvmilslånga vägen till skolan i Oxberg. Det kunde många gånger vara mycket besvärligt för vägen mellan byarna var endast en kärrväg.

På vintrarna var den oplogad och på vårarna stod den delvis under vatten. När nysnön var djup turades barnen om att gå först och spåra. En del dagar kunde även vara mycket kalla.

Vid töväder och under snösmältningen blev barnen ofta våtskodda. Skodonen var alltför dåliga och släppte igenom smältvattnet. Barnen fick då genomleva hela skoldagen med våta strumpor och skor.

Märta Andersson, född 1904, har berättat att så fort det blev barmark och någorlunda varmt fick en del barn gå barfota till skolan i Oxberg, De dyrbara skodonen skulle sparas så mycket som möjligt.

Skolvägen till Oxberg passerade några förr i tiden mycket omtalade platser. Strax efter Gopalån fanns på vänstra sidan om vägen en djurbegravningsplats där alla självdöda djur i Gopshus grävdes ned.

Litet längre bort låg Tvosklok, en mindre vattensamling, också på vänster sida, innan vägen gick rätt igenom "Bollbanu", (fotbollsplanen).

Efter ytterligare några hundra meter passerade vägen "Lojsgrav" (lus- grav) där häxor sades ha bränts för länge sedan. Innan man kom fram till "Rotgerd" (Rotgärdet), de första åkrarna i Oxberg, gick vägen över en liten bäck med ett vilställe som kallades "Mjölkuppväjlu" (Mjölsäcks-vilan). Om hur platsen fick sitt namn finns en särskild historia:

Det var så att Pilt Carl omkring sekelskiftet hade en affär i Oxberg. En dag kom en man från Gopshus in i butiken för att köpa litet mjöl.

"Du ska få en hel hundrakilossäck mjöl alldeles gratis, om du bär hem den på ryggen", sade den skämtsamme handelsmannen "men du får vila bara en gång". "Kör i vind", sade Gopshusbon, tog säcken på sin breda rygg och gick.

Halvvägs, efter 2,5 km, satte sig mannen, helt enligt överenskommelsen, ned och vilade en stund på vägkanten med mjölsäcken på ryggen. En medföljande kontrollant såg till att allt var som det skulle och så gick vandringen vidare. Det kändes naturligtvis som en veritabel "via Dolorosa", men gubben klarade mjölet ända hem.

Senare när barnen började få skidor kunde de vintertid åka sådana till skolan och någon åkte "träspark" om vägförhållandena tillät. Under barmarkstiden gick det även att hjälpligt ta sig fram med cykel om sådan till äventyrs skulle finnas att tillgå.

När landsvägen i mitten av 1930-talet var färdigbyggd blev skolvägen till Oxberg helt annorlunda. Sommartid gick det att cykla och varje barn fick tillgång till cykel om än den ofta var dålig. Vintertid plogades vägen regelbundet och var möjlig att befara med skidor eller spark.

Under skolgången i Oxberg måste barnen ha matsäck med sig. Denna bestod i regel av några smörgåsar och en flaska med mjölk. Smörgåsarna var oftast gjorda av tunnbröd eller s.k. "bullbröd" med hemkärnat smör på. Senare, när tiderna blivit bättre, kunde man ha smörgåsar gjorda av köpta limpor. Något smörgåspålägg existerade inte.

Matsäcken bars tillsammans med läxböckerna i en liten ryggsäck. De äldre har berättat, att det fanns barn, som ibland inte hade någon mat med sig, beroende på att sådan för tillfället saknades i hemmet. Något särskilt matrum, där matsäcken kunde förtäras, fanns inte. I regel satt barnen i sina respektive skolbänkar eller ute i "avklädningsrummet" under måltiden.

Efter den obligatoriska skoltiden om sex läsår, var det fortsättningsskola i två år. Denna omfattade sex veckor varje gång. I början, när fortsättningsskolan var frivillig, undervisades på eftermiddagarna efter folkskolans slut och skolformen kallades då "aftonskolan". Längre fram i tiden undervisades barnen i fortsättningsskolan under folkskolans långa jullov. De årliga sex veckorna uppdelades i tre före jul och lika många efter.

I den gamla skolan inskränkte sig lovdagarna under terminerna till någon dags skurlov och ett eller annat skolmöte (lärarmöte). Under en tidsperiod fanns det även något som benämndes "potatislov" en vecka på hösten.

Fortsättning, bilder Gopshus skola

Tillbaka till Innehållsförteckning

2006-02-05

e